Det är nämligen så här att sommaren som varit kunde helt klart ha varit bättre. Tänker inte gå in på exakt allt som hände och har hänt detta år,
men kan säga att Christoffer kunde lika gärna inte ha funnits här vid min sida nu, om det inte varit för att han hann tänka till den där morgonen i somras när han var på väg hem från sitt jobb och han faktiskt hann väja för den där älgen som stod mitt på vägen. Han klarade sig bra, fick bara lite ryggont, när han körde ned i diket. Men hans bil fick stå inne på verkstad ett bra tag.
Ca 1 vecka efter det när jag kom hem från jobbet en söndagkväll så fick jag reda på att min syster och hennes pojkvän varit med i en bilolycka.
Jag kunde ha ha mist 2 st andra nära personer denna dag. Polisen och ambulanspersonalen sa att dom hade änglavakt... och det tror jag verkligen också att dom hade, med tanke på hur illa det egentligen kunde ha gått men det gick ändå relativt bra för att vara en sån olycka.
Efter att sedan ha varit nere i Grundsund i slutet av juli med mamma,pappa, abbe o Christoffer ett par dagar så gav ju jag och christoffer oss hem tidigare på grund av jobb.
1 vecka senare när mamma,pappa o abbe kom hem blev min pappa dålig och där började allt....
jag vill inte gå in på exakt allt men han fick ligga på sjukhuset i ca 4 veckor för dom kom inte på vad felet var innan dom gjorde en operation.
Dagen då provsvaren kom från operationen så var jag och Christoffer uppe hos min syster och hennes kille i Sundsvall och hälsade på och gjorde ett miljöombyte (jag kände att det behövdes efter allt som varit detta år och sommar), vi var uppe på ett berg och grillade och umgicks så ringde telefonen. det var pappa och han hade fått ett besked som blev för mig chockartat, anaplastiskt storcelligt lymfom, även kallat CANCER.
Först rasade världen samman för mig inombords.
Men pappa förklarade att läkarna lovat att han kommer bli bra, han kommer bli botad. Han hade fått Lymfom, en vanligare form utav cancer som dom satte igång att behandla så fort dom fick reda på att han hade det.
Vi åkte hem efter ett par dagar från Sundsvall jag och Christoffer och sen satte allting igång.
Sommaren tog slut, Christoffer och jag började jobba ordentligt (ja något positivt är att jag fick börja på schema fram till januari och christoffer fått tillsvidare anställning på posten), lillebrorsan började i gymnasiet , jag fick vara hundvakt åt Ludde medan mamma och pappa for fram och tillbaka till sjukhuset för pappa skulle ta prover och få behandling var och varannan vecka, Christoffer och jag letade även efter en lägenhet som först inte gav några resultat men efter ett tag så fick vi en, så nu har Christoffer och jag har även gått och blivit sambos sen 1 november då vi flyttat in i en 3:a. Ja som sagt, livet har bara rullat på denna höst.
Jag har även haft mina stunder då det verkligen blivit för mycket för mig och jag brytit ihop, det har liksom blivit för mycket på för kort tid. Men, det är bara att bita i det sura äpplet och se positivt på skiten, snart är det ett nytt år, förhoppningsvis ett mycket bättre år än det som är och har varit.
Min pappa har nu gjort sin sista cytostatikabehandling men är än inte friskförklarad, vilket han inte kommer bli förrän om ett bra tag.
Jag kan säga att detta år har varit en tuff tid, inte bara för mig utan för min familj med och våra närmsta anhöriga. Det är först nu som jag verkligen inser hur jävla vidrig sjukdomen Cancer verkligen är.
Jag kan inte göra annat än att bidra på olika sätt till cancerforskningen. och bara hålla med om en sak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar